Men alltså vilken vecka. Finns inga andra ord att beskriva den här veckan med än att jag är slut! Jag önskar att det var lättare, att det bara var att slänga ihop ett inlägg på 5 minuter och så var det klart. Men så är det inte. Det kräver tid och energi som jag tyvärr inte har haft den senaste veckan. Nackdelen med att vara ensamstående tyvärr. Det blir liksom ingen tid över. Jag vet inte hur många gånger den här veckan som jag har påbörjat ett inlägg men liksom aldrig hunnit avsluta det innan en arg eller ledsen bebis börjat skrika hysteriskt. Jag har inte förmågan att ignorera honom en kort stund för att skriva klart. Utan när hans gnäll drar igång så får jag sånt stresspåslag så att han har inom bara någon millisekund fått min fulla uppmärksamhet och allt annat läggs åt sidan. Därav har jag nu ett antal påbörjade inlägg men inga färdiga. Så jag försöker på nytt klockan är 07:45 och min hjärna går på högvarv trots att jag egentligen borde ta varje chans jag kan nu till att sova ut. Det är lördag och jag ska återigen försöka skriva ett inlägg och det här kommer med största sannolikhet ta mig ett bra tag så vi börjar nu.
Gårdagen fredag började med mys i soffan som vanligt. Vi åt frukost och bara gosade. Från förra fredagen fram till denna onsdagen hade Leonel en väldigt arg period när allt enligt honom bara var fel och det gällde att skrika så högt och länge som möjligt för att visa sitt missnöje och nog gick det fram. Jag har nog aldrig känt mig så trött och frustrerad innan. Det går liksom inte ens att förklara frustrationen som uppstår när en bebis gallskriker dygnet runt från att han vaknar till att han somnar och sen bara går det runt och runt som en ond cirkel. Inget jag gjorde verkade duga och jag gick hela tiden med ett enormt stresspåslag. På onsdagen avtar detta och övergår istället till en lite mer ledsen och skör Leonel. Nu krävs det kramar och pussar i överflöd. Han söker min blick varje vaken sekund. Hela hans kroppsspråk bara skriker "mamma ser du nu vad jag gör?" Så därför passar mys och bus i soffan honom just nu väldigt bra. Han skrattar verkligen på riktigt nu. Hur varm i mammahjärtat blir man inte av det då? Helt plötsligt förlåter man allt skrik och tycker att livet är helt underbart för att han skrattar.
Efter en förmiddag med mys och bus i soffan kom Ida hit. Jag satte direkt henne på att baka scones, mums. Hon stod där med Leonel i bärselen och bakade och han var så nöjd. Jag passade på att städa undan kaoset från förmiddagens lekstund och sen bara satte vi oss och myste med varsin kopp te och scones i soffan. Efter det bestämde vi oss för att åka en snabbis till solkatten innan dom stängde. Jag har nämligen i all stress under veckans gång insett att Leonel knappt har några kläder kvar. Allt är urvuxet. Så nu krävdes det en snabbis till Kappahl för att börja fylla på garderoben igen. 3 bodysar, 2 byxor och några strumpor senare var vi färdiga för denna gången. Vid det här laget hade klockan redan sprungit och blivit 18:00. Jag och Leonel gäspade nu med jämna mellanrum efter varandra. Vi åkte hem la oss på soffan och satte på talang på tv:n. Sen hände inte så mycket mer än att jag fram till 23:00 kämpade ihjäl mig med att försöka få honom somna. Yeay! För hur trött han än var så skulle han ju absolut inte sova. Här är alltså sista anledningen till att det inte har blivit några inlägg. För att när han väl somnar på riktigt är klockan redan 23:00 och i min hjärna finns vid det här laget inget annat alternativ en att lägga sig och sova och utnyttja varje sekund till att sova innan han vaknar och är i full gång igen. Så ni får helt enkelt ha lite tålamod med mig! För hur mycket jag än vill så får jag det liksom inte riktigt att gå ihop varje dag med bloggandet.
Iallafall idag är det lördag och klockan har gått blivit 08:45. Förstår ni nu vad jag menar med att det här tar tid? Jag började för exakt 1 timme sen och jag är fortfarande inte klar.. I vilket fall. Jag har precis gjort i ordning lite frukost till mig själv och passar nu på att äta i lugn och ro innan lillfisen vaknar. Kan nog räkna på en hand hur på många gånger det här har hänt. Så det här är lyx för mig. Inser nu när jag sitter här hur löjligt mycket jag har börjat uppskatta tystnaden. Hur lugn det gör mig att sitta här i soffan och det enda ljudet jag hör är ett svagt brummande från kylskåpet. Ingen som pratar med mig, inget barnskrik. Bara tystad. Så skönt!
Dagen då vad har den att erbjuda? Jo idag är tanken att jag nu först ska skriva klart det här och sen ta tag i dagen. Jag behöver sätta på en maskin tvätt och ta hand om det som ligger i torktumlaren. Sen ska jag plocka ordning lite här hemma igen. Haha det känns som jag inte gör annat. Hur är det ens möjligt att det blir så här stökigt av att man har en bebis hemma? Hans grejer ligger verkligen över allt. Leksaker, nappflaskor, gosedjur, nerspydda kläder, filtar, handdukar. Ja han spyr verkligen på allt. Efter det ska jag tvätta av Leonel och sätta på honom kläder, sen duscha och fixa mig själv och slutligen plocka ihop allt till Leonels väska. Det här låter som något som kommer ta 1 timme.. Men tro mig det här kommer förmodligen ta mig hela förmiddagen. Allt beror på när han vaknar. Vid 13:30 ska jag, pappa och Leonel åka och hämta mamma på hennes jobb. Köra mamma och Leonel hem till mamma. Nu kommer det bästa av allt. Mamma ska alltså passa Leonel idag och över natten. Ni får inte missförstå mig nu! Jag älskar Leonel och att ha honom. Men det är oavsett om jag vill eller inte jobbigt att vara ensamstående och inte ha någon att dela allt jobb med. Så fantastisk som min mamma är så är hon snäll och tar Leonel idag så att jag ska kunna få lite egen tid. Hur skönt? och Leonel älskar sin mormor så det här kommer bara bli kul för honom med! Efter att vi har lämnat Leonel hos min mamma så ska jag åka till Partille och hem till S. Sen ska jag bara njuta av en dag barnfritt och kanske unna mig ett glas vin eller två. Lyx, lyx, lyx!!
Jag hoppas ni också får en härlig lördag så hörs vi snart igen!
Massor kramar Felicia♥︎
Kommentera